Fredag den tjugoåttonde

Jessica kom hem till mig klockan åtta på morgonen.
Men det var mysigt.
Göteborgare är goa gubbar...

"Hej Eller!"
"Vad är läget?"

Och Tommy tycker att jag ska "Vricka ett lila sidenband" som jag kan ha till min klänning imorn.
Ja. Folk pratar så tokigt ibland.

Man tänker ännu mer på det nu när Jojjo är här. Hon säger att jag pratar heelt annorlunda när jag pratar med nån som bor här än när jag pratar med henne. Men så ska det väl inte vara.

Vi var på bio idag. Superbad.



    


Imorn händer det MASSOR.
________________________________________________________________________________________

SMS : 36 Men det var en del onödiga till Jojjo där på Donken.

"19:57 tåget mot stan. Massmess."

Det mest roliga är att det var bara jag som hade fått smset. Och alla andra hade åkt en halvtimme tidigare. Hur kom detta sig Tommy?

Onsdag den tjugosjätte nummer två

Mysdagmysdag!
Vi promenerade i hela stan kändes det som.
Vi åt på "En till Grek, på söder" och sen gick vi lite till.
Stockholm är fint.
Sen var vi på Johannas jobb och fikade.
JOJ´S CAFÈ vid Zinkensdamm. Det var trevligt. Men sen var det dags att åka hem.
Hela kvällen har jag varit med Mange.
Det var oxå trevligt.

Imorn är det Heroesmaraton för nästan hela slanten. Ett litet föräldramöte ska vara med oxå.
Och förhoppningsvis ska jag hinna träffa Visar.
När jag är ledig jobbar du, när du är ledig jobbar jag.



Onsdag den tjugosjätte

Jag har gjort jättemycket sen i lördags.
Jag och Jessica har varit duktiga och fixat massa saker till gympan.
Vi har föräldramöte imorn. Läskigt värre.
Jag har varit massa med Johanna.
Varit med Felle på IKEA. Det var mys. Vi var där jättelänge. Och världens mest misslyckade fika.
Men hon kom hem med massa skor i alla fall.
Jobbat. Det var kul på jobbet.
Just det. Dom firade mig i lördags oxå.
Det var mys, vi var bara hemma hos Rikard.
Och nu måste jag fixa mig, för jag och Tommy och Rikard ska åka till stan och titta på tapeter. 

Brittiska är kul!
hundred and fifty, Är typ omöjligt att säga som dom vill.
För det första ska man inte säga h:et.
Undred.
Och sen ska man typ säga föftey.
Undred föfteey.
Man säger det alltså inte alls som när man säger fem.
För då ska man säga typ Fouuuaijve.
Men dom är sämst på att uttala svenska oxå, så det gör inget!

- It socks to be me -

Lördag den tjugoandra

Så var man nitton år då.
Det är ju lite konstigt.

Men dagen var trevlig.
Visar var här :)
Jag fick en kladdkaka av Nattis och Kesse.
Mormor, Farmor, Farfar och Lollo var här och käkade.

Sen bar det in till stan för att "fira".
Det var inte så mycket firande.
Jag, Johanna och Tommy satt på Paladar de Cuba hela kvällen och bara pratade.
Tack för en mysig kväll!


              

__________________________________________________________________________________________


Och idag. Asså. Man blir ju så glad.!
Vi har TVÅ nya bilar. Helt SJUKT. Bilder kommer imorn :)
Och jag har badat spa. Det gör det ju inte sämre.

"Man ska vara glad, för då har man lyckats."

Torsdag den tjugonde

Igårkväll tog jag tåget in till stan och mötte Lollo.
På stationen hittade jag Ruben och han skulle in till stan och möta Tommy F.
Det slutade med att vi käkade i Kungshallen alla fyra och snackade högstasdiet.
Det var trevligt :)
När vi kom till Tullinge station kom jag fram till att jag känner ALLA.
Och sen kom Visar hem till mig och vi kollade på Talang 2007 fast från USA.
Det var en rappande mormor med.! Hon var cool.!

Jag är glad. Vårat Spabad är igång igen.! Fan vad jag ska bada :D

_________________________________________________________________________________________



                        

Tisdag den artonde

Ni i erat gäng gör SÅ himla konstiga saker!

Lite jobb, mera kompisar har hunnits med idag.
Det var mys.

Jag, Nisse, Tommy, Rikard, Jessica och Matte var hemma hos Nisse och åt pannkakor. Med blåbär i.
Sen tittade vi lite på fotbollen efter att jag tjatat en stund. Och så spelade vi Nintendo Wii.
Det var roooligt!

Så har jag träffat Max oxå. Det var mys. Har inte träffat killen på flera dar ju!

Min rygg är konstig. Det gör tillåme ont när jag går. Och jag har gått så himla mycket idag redan. Så jag orkade inte gå ner till Tommy och dom andra.. Jag ville. Men jag orkade fan inte gå hela vägen hem sen...
Men kalla mig lat.

Måndag den sjuttonde

Om Felle skulle förändras, och jag fick välja. Skulle jag vilja att hon blev EMO eller fjortis då?


Det här var en väldans bra fråga. Jag fick fundera länge. Kom inte fram till nått bra svar. Helst av allt vill jag nog att hon ska vara som hon är. Felicia, jag tycker om dig som du är ;D

Jag skulle nog kunna vara lärare. Men jag vill inte utbilda mig. Så. Vikarie hela tiden. Är det okej eller?
Jag är väldigt pedagogisk av mig får jag höra hela tiden. Och det är väl det man ska vara när man jobbar med barn. Eller?

Idag hade jag en udda arbetstid. Började ett och slutade halv fem. Men det var bra. Då kunde jag sova hemma hos Visar. Jag åt världens största äpple där igår. Det tog fan aldrig slut.

Imorn ska jag bara jobba en stund. 8-12. Sen ska jag luncha med Jessica, Matte och Nisse. Hemma hos Nisse. Dom ska äta pannkakor. Frågan är om jag ska gå dit och tvinga i mig nån pannkaka. Dom kanske är godare om Nisse gör dom? Eller ska jag kanske köpa en pizza som Nisse sa.?


Söndag den sextonde

- Ät upp Jesper! -

Fan vad skönt det har varit den här helgen.
Oskarström gör mig lugn.
Jimligan var som vanligt hela tiden. Vi satt hemma hos Linnéa och bara slappade.
Jag förstår inte vad det är som gör det kul. Vi bara är.
Vi åkte bil. Linnéa körde och det är skönt att vi slipper tjata på våra mammor om att vi vill ha skjuts.
Nu är det bara en egen bil som fattas oxå Linnéa ;)

Ja, anledningen till att vi ens åkte ner dit var ju att morbror Tommy fyllde 60.
Det var trevligt att träffa alla, men jag och Felle pallade inte mer än två timmar. Sen satt vi där i Linnéas soffa igen.
Det har regnat hela helgen så vi har bara suttit inne.
Resan hem var seeg.!
Regn och bilköer och skit. Men det tog inte längre tid än vanligt, även om det kändes så.

Ja. hjärtat går till JOJJO FELLE OCH LINNÈA ♥

Torsdag den trettonde

The Bourne Ultimatum är bra. Jason vet vad han sysslar med.

Idag var en stressig dag men den avslutades bra!
Jag gick hem till mormor efter träningen och hon hade lagat min favoritmat.
Det är så himla gott! Eller, alla andra säger att det inte är gott. Men det är nått speciellt med den.
Mormor hade alltid lagat den maten till oss när vi kom hit upp till Tullinge på loven när vi var mindre.
Varenda gång, och vi var alltid så glada över att vara här och stämningen när vi kom till mormor var mys.
Så det är inte bara själva maten som är grejen. Det är att äta den hemma hos mormor och att hon har lagat den.
Jag älskar det.!

Det är konstigt hur saker och ting förändras.
När vi var små. Tyckte vi att det var hur kul som helst att åka upp till Tullinge.
Varje gång vi var lediga från skolan skulle vi åka hit. Det liksom. Bara var så.
När vi var i Järna blev alla flummiga, för då var det bara en halvtimme kvar hem till mormor.
Och när vi åkte igenom Söderby och kom till Tumba kändes det verkligen som vi var framme.
När vi kom in i Tullinge sa vi alltid "JAAA, vi är framme!"

Den där fina bilden vi hade av Tullinge förändrades drastiskt när mamma och pappa sa att vi skulle flytta hit.
Visst, vi tyckte om Tullinge, men det var bara ett ställe man åkte till för att hälsa på mormor och andra släktingar.
Vi kunde väl inte bo där?!
Vi hade ju massa kompisar och skola och allting i Oskarström. Vi hade ju alltid bott där.
Men mamma orkade inte leva så längre. Hon ville bo med pappa. Hon ville att våran pappa skulle komma hem varje dag efter jobbet precis som alla andras. Och det gick inte att fixa på nått annat sätt än att vi flyttade dit.
Till Stockholm.
Det hemskaste var när vi sålde vårat hus på Kullagatan. Det som ligger mitt emellan Helenas och Jojjos hus och flyttade till en lägenhet i Oskarström.
Det var sjukt jobbigt att se huset helt tomt och bara lämna det sådär. Till någon annan familj. Och dom skulle bo där fast vi fortfarande bodde i Oskarström. Vi träffade dom ute. Och visste att de bodde i VÅRAT hus. Det var konstigt.

Ett halvår senare, när vi fick sommarlov skulle vi åka till Stockholm för att bo där. Eller ja. Tullinge.
Alla kompisar tyckte det var hur häftigt som helst att vi skulle flytta till Stockholm.
Men det tyckte inte vi. När vi åkte från Oskarström levde vi på hoppet om att vi skulle flytta tillbaka två år senare, för det hade mamma lovat oss att vi skulle göra om vi inte trivdes i Tullinge.
Linnéa följde med mig och mamma hit när vi skulle flytta, de andra hade åkt några dagar tidigare. Hon skulle hjälpa mig att göra iordning i mitt nya rum och så. Det kanske gjorde flytten lite lättare för mig.

Huset vi skulle bo i i Tullinge var huset min morbror har bott i så länge jag kan komma ihåg. Jag vet att mormor bodde i huset när jag var jätteliten, men det kommer jag inte ihåg. Jag döptes i det här huset.
Det kändes konstigt att vi skulle bo där. Det var ju Connys hus.
Men man måste anpassa sig och jag var inte så stor så jag tänkte väl inte så mycket på det.

Men ett år senare. Så fick vi inte, av flera anledningar, bo kvar i huset längre. Vi blev tillsagda att flytta på oss så fort som möjligt.
Vi är sju personer. Vi är fan inte rika. Och vi var tvungna att hitta ett hus, fort. Som hade plats för oss, som vi hade råd med OCH som låg förhållandevis i närheten. För vi hade ju precis flyttat från Oskarström, börjat i nya skolor och vi ville inte flytta långt igen. Varken vi barn eller mamma och pappa.

På nått sätt hittade mamma huset vi bor i nu.
Hon hade fått reda på att en gammal klasskompis till henne bodde uppe på berget ett kvarter ifrån min morbrors hus som vi bodde i. Och den här klasskompisen skulle flytta. Så mamma och pappa promenerade upp på berget och tittade på det. De blev chockade av det de såg. Det var ju bara en liten gammal sommarstuga.!
Men när de inte hittade något annat hus som vi kunde bo i så började de prata mer och mer om rucklet på berget. Så en dag när vi var ute och gick skulle de visa mig huset. Jag kommer inte ihåg vilka som var med mer än jag och mamma och pappa. Men jag kommer ihåg att de som bodde här kom ut och pratade med oss.
Och sa att om vi verkligen inte hade nånstans att ta vägen så kunde de sälja huset till oss. De tänkte inte sälja det alls först.
De visade oss invändigt oxå. Jag gick bara runt här inne och tittade med stora ögon.
Kunde ett hus i Stockholm på 2000talet se ut såhär?! Var det lagligt?! Fick man bo här med barn? Det kunde väl inte vara på riktigt!?
De hade typ EN lampa, tapeter i halva vardagsrummet, ett stort hål i golvet i köket som gick rakt ner i källarn, två köksskåp. Man kan inte förklara hur det var om man inte såg det.

När vi gick därifrån sprang jag bara ifrån mamma och pappa. Och grät. Jag ville fan inte bo i det där!
Inte nog med att det var litet och bara hade tre sovrum. Det fanns ingen toalett! Kunde man bo sådär?! Kunde VI bo sådär?!

Om vi skulle flytta nånstans kunde vi väl lika gärna flytta tillbaka till Oskarström. Mamma visste att vi längtade tillbaka och att hon faktiskt hade lovat att om vi fortfarande gjorde det efter två år skulle vi flytta tillbaka.
Och nu när det här hände, vi var ändå tvungna att flytta, varför inte till Oskarström. Eller nån annanstans. Bara inte till det huset.!

Det var bara att gilla läget.
Nångång på sommaren flyttade vi hit. Nu skulle de se oss, alla våra kompisar i Oskarström som tyckte det var coolt att vi flyttade till Stockholm. Det här var så långt ifrån Stockholm man kan komma.
Att flytta ifrån vårat gamla hus, det min morbror ägde, var inga problem.
Jag kände mig aldrig riktigt hemma där. Men det blev jobbigt, för vad var det vi skulle flytta till.?!
Till slut, efter mycket tjafs med banker och kommuner. När vi hade bott i huset i nästan ett år.
DÅ, fick vi bygglov. Vi fick börja bygga om skiten.


Det där första året....
För det första fanns det ingen toalett i huset. Vi levde med utedass i nästan ett halvår. Men. Som jag skrev tidigare. Man måste anpassa sig. Och det gjorde vi. 
Huset var otroligt dåligt isolerat så det blev sjukt  kallt på vintern. Och den här vintern var jättekall oxå.
Elen var så dålig så vi kunde bara ha ett element. Och det hjälpte inte mycket.
Ingen fläkt ovanför spisen så vi fick alltid öppna ytterdörren när mamma lagade mat, och då jobbade elementet som fan, så då gick strömmen. Och när vi hade för många lampor tända och fritös eller nått på samtidigt som mamma stog vid spisen gick strömmen.
En kväll satt jag och räknade. Jag satt i vardagsrummet med jacka på mig för det var så kallt. Och jag gjorde ett streck på ett papper för varje gång strömmen gick. Den gick 31 gånger på mindre än en timme.
Alla rör i källaren frös = vi hade inget vatten. och när vi väl hade vatten var det inte varmt.
Vi fick vatten av grannen. Vi värmde det i kastruller på spisen så vi kunde tvätta håret. Så var det inte varje dag. Men det var ofta.

Det kanske låter kul. Jag kan tycka att det är kul nu efteråt oxå. Men, det var inte så kul då.
Det 'är fortfarande inte lättare att bo i det här huset. Det är bättre, vi har en toalett. Vi har en halvklar övervåning. Men det är inte klart på långa vägar.

Det är otroligt många som säger att dom inte fattar hur vi kan ha det som vi har det. Men. Det bara är så. Om du var tvungen att göra samma sak hade du oxå klarat det. Man anpassar sig. Men det är svårt för folk utanför familjen att förstå hur vi har det. Det vet bara vi.

Jag är glad över att jag har många syskon. Den där första sommaren i "Stockholm", vi hade i alla fall varandra.
Jag älskar er!
Och mamma och pappa! Jag förstår inte hur ni orkar. Jag förstår verkligen inte. Vi barn bråkar som fan, vi har det som vi har det i det här huset. Och ändå är ni så bra! Ni försöker så gott ni kan och gör allt för oss. Ni gör det bra!
Jag älskar er!

Men för att avsluta det här då. Det var verkligen inte meningen att det skulle bli så långt. Det bara blev så. Jag tror att jag behövde skriva av mig. Det var längesen jag tänkte på hur jobbigt det har varit.
Ja, jag började med att det är konstigt hur saker och ting förändras. När vi väl hade flyttat till Tullinge blev det helt tvärtom. Varje gång vi kom till den där rondellen på Nissastigen där man svänger vänster, åker ner för en backe och kommer till skylten där det står Oskarström.
Då ropar vi "JAAA, vi är hemma!" i bilen.
De första tre åren vi bodde här var reaktionen när vi körde in i Tullinge "ÅHNEJ, nu är vi här igen."

Ja, de första tre åren. Som nu har blivit över sex år. För vi lärde oss, även om vi barn verkligen inte trodde det, att trivas i Tullinge.
Nu skulle jag inte vilja flytta till Oskarström igen. Men jag tycker det är jätteskönt att komma tillbaka.
Det känns verkligen fortfarande som man kommer hem när man åker igenom den lilla byn eller vad man ska kalla det.
Även om jag förstår alla Tullingebor som kom dit för första gången för att tävla i gymnastik. Oskarström är fan inte mycket att se på om man inte har varit där tidigare. Men det är hemma.

Ni har fått mig att stormtrivas i Tullinge. Jag trodde aldrig att det skulle gå. Tack, jag älskar er!

Tisdag den elfte nummer två

Det har varit en rolig dag idag.
Massa snack om att kineser ser i widescreen, att det var 16 pers på läktaren på Sverige-Nigeria matchen, hur man skär upp en honungsmelon på rätt sätt och hur man ser på skalet som är kvar vem det är som har ätit upp den.
Funderingar om hur det här med tidskillnaden egentligen funkar, och vilka på fotbollsplanen som egentligen var förklädda killar istället för tjejer.

Sen har det blivit en del kommentarer om dessa två filmer vi har sett oxå.
Bourne Identity och Bourne Supremacy.
Max har visat en massa hat mot en viss skådespelerska och vi har nog aldrig haft så kaos i början av en film som på den andra.
Frågan är om vi inte borde införa att man inte får ha mobilen på när vi tittar på film.
Och tillåtelse att tejpa silvertejp över munnen på de som pratar för mycket.
Fast det där sista vet jag inte riktigt... Det är ju smart, men jag vet inte om jag pallar sitta med silvertejp för munnen varenda söndag.

Ja, nu har vi sett de två första filmerna i alla fall. Och imorgon har den tredje:  The Bourne Ultimatum premiär på bio. Så då ska vi se den oxå. Tror Rikard beställer biljetter nu faktiskt.


Tisdag den elfte

Jag kan inte fatta att det är SEX år sedan nu!
Tiden går så himla fort.
2001. Det var då World Trade Center rasade. Tyst minut för alla som dog där.
De visar fortfarande massa program på tv om det på årsdagen. Ikväll är det någon dokumentär på fyran.

Just det, Danne är i New York nu. Undrar hur det är att vara där idag. Varsomhelst i USA.
__________________________________________________________________________________________

Snart ska jag titta på fotboll med Rikard och Tommy.
Damer, Sverige-Nigeria, VM.
HEJA SVERIGE!

Vi kan ju hoppas att Nigeria är lika dåliga som Argentina.
Tyskland vann  över Argentina med ELVA-NOLL.





Felle är värd ett hjärta idag.  ♥

Lördag den åttonde

Ja, nio dagar hann jag jobba på dagis innan de små barnen hann smitta mig med första sjukdomen.
Och inte var det nån kul sjukdom heller.
Värsta natten på länge.! Men som tur är verkar det bara hålla i sig ett dygn och sen är man frisk igen.
Och inte ens när jag var som sjukast behövde jag vara själv.
Johanna och Max var här och höll mig sällskap. Max fick fett snygga tatueringar.

Mange har fyllt nitton, mycket skratt den dagen.
Gympan har börjat igen. Mycket killar i grupperna, men det verkar som att det kan bli bra. Duktiga barn.

Nu skulle jag vilja veta vart min kamera är. Jag vill ta kort. Det var längesen jag uppdaterade på den fronten.

Nej, jag har ingenting att säga just nu. Mer än att det är skönt att må relativt bra igen.


_________________________________________________________________________________________

Och nu måste jag vara lite nostalgisk.

                

Några av Felles bilder från Malta. Hon var där i somras. Det är kul att man kan prata med henne om ställen där, att jag vet vad det är hon pratar om när hon berättar. Många minnen kommer tillbaka. Det var en härlig resa.

Med Lovisa till St.Julians på Malta. Vi bodde i Mosta, vid den största domkyrkan i... Europa?
Vi gjorde så mycket. Var på olika stränder varje dag. Träffade nya människor, en av alla dom var Karin.
Var ute och tittade på coola fyrverkerier när vi inte fick. Höll på att få våra rumskompisar hemskickade till Frankrike för tidigt. Hade många mysiga kvällar i Bugibba. Vet inte om vi lärde oss att prata så mycket engelska men det är en resa som vi inte kommer glömma i första taget. Det är konstigt att det var så längensen vi var iväg! Tänk, det var tre år sen.! TRE år.! Tiden går fort.

Tisdag den fjärde


 

~Fröken, det ramlar inte massa blött på mitt huvud längre!~


Ja, barn är söta. Det är jobbigt att jag trivs på dagis. Det är verkligen inte där jag vill jobba. Men det får duga så länge. Det ger ju lite pengar. Och det är jag i ganska stort behov av just nu.

Det finns så mycket jag vill göra. Det mest jobbiga just nu är att jag inte är typ ett år yngre. Det hade varit så bra.!

Jag måste sluta tänka så mycket på onödiga saker. Men det bara blir så.

Igår när jag kom hem hade Jonthe och Felle bakat muffins. Dom hade lagt Dumlesnacks i. Det var faktiskt ganska gott, även om dom inte tyckte det och det var meningen att det skulle ligga riktiga Dumle i egentligen.

~Jag måste ta tag i mitt liv. Snart.~

Dagens bild.



Fulaste jag har sett på länge.!

Måndag den tredje

Det här inlägget måste jag bara börja med ett stooort GRATTIS!!  till Linnéa!
För gissa vad hon gjorde imorse klockan nio?! Hon klarade sin uppkörning!
Och nu har hon körkort! Det är ju helt konstigt. Det är såna saker som händer som gör att man märker att alla börjar bli vuxna. Det är ganska hemskt.

Det där med Muhammed och Fouad gick ju åt pipsvängen. Inte fick vi tag i dom.
Men utgången i lördags var rolig!
Nästan alla var där, men de flesta stack hem tidigare. 
Men jag och Linnéa hade kul ändå. !

Igår åkte Linnéa hem igen. Det var kul att hon kom hit igen, även om det var ett kort besök.
Men vi ses ju om två veckor igen!

Och det var ju söndag igår oxå. Vi såg Deathproof typ.
Det var den konstigaste vi har sett på länge... Den var inte så bra alls.




Lördag den första september

Jobbat nästan hela veckan.
Varit med Johanna och igår hämtade jag lilla Linnéa på Arlanda.
Det är sjukt. Hon åkte från Halmstad halv tre, jag åkte från Tullinge halv tre. Och hon var på Arlanda innan mig.
Men jaja.
Sen träffade vi familjen i centrum och Max har köpt ny bil.
Alla var här. Jona och Henke ska åka till Norge. Och Nisse ska åka till Thailand i sex veckor.
Fan vad det händer mycket och jag vill oxå åka bort.
Idag har jag, Felle och Linnéa varit i stan. Det var mysigt. Det var längesen vi träffades vi tre.
Och ikväll är det utgång. Det blir roligt.
Alla ska med och vi försöker få tag i Muhammed och Fouad hela tiden.
Vi vill ju träffa dom.!