Kuala Lumpur och Perhentian Island.

Vi hade tre bra dagar i KL. Annie fyllde år, vi åt god middag på Friday's, shoppade och gick ut.
Träffade Yan igen, han vi var med på Langkawi.
Andra kvällen träffade vi två killar från Sydafrika, som vi sen åkte tillsammans med tll ön vi nu befinner oss på.
Vi åkte buss en hel natt och landade sen på Perhentian Island.
Vi hade inte planerat att åka hit, men killarna skulle och det är ju alltid skönt att hänga med på nån annans planer!
När jag gick iland på stranden här kom Emmy springande, en av de två svenska tjejerna jag var med på Bali!
VA?! Jag trodde dom var i australien! Och dom trodde att jag var i Thailand!
Här är det awesome och vackert och underbart.
Imorse lämnade Annie mig för att åka till sin kompis i Thailand, och jag flyttade in med Emmy och Helen.
Nu ska vi gå och äta middag på stranden efter en lång dag vid havet. Sen blir det vattenpipa och strandhäng och kanske tillåme lite dans ikväll. Hårt liv som jag aldrig vill sluta leva.
Men. Man kan ju alltid komma tillbaka...!

Böcker är min drog just nu!

Jag har gått och blivit bokmal!!
Började på min SJUNDE bok den här resan igår.
Nu är det Paganinikontraktet av Kepler som gäller. Jag blir helt beroende och vill läsa klart fort, så jag kan börja på nästa!! Nästa på tur är Jag är Wanted.

Annie har blivit lite solsjuk idag men vi ska gå ut och äta lite nudlar snart.
Det är vår sista kväll här på ön. Imorn väntar nya äventyr!!


Loving life!

Behöver jag säga mer?













Jetski är roligt, om den som kör vågar köra fort!!

Här går solen inte ner förrän sju halv åtta på kvällen så det gör inget om man inte kommer till stranden innan två!

Idag kom en malay fram till oss på stranden och gjorde ett stört korttrick.
Sen kom han och ropade på mig och Annie i vattnet när han satt på sin jetski.
Hoppa på, vi åker en sväng! Han körde jääättefort, så mina ögon grät!! Körde runt två små öar och visade oss en liten gästhamn som låg gömd i en vik. Jättemysigt!!

Vi har hängt med han och hans kompis ikväll oxå, vi träffade dom på Babylon som stängdes ner av polisen.
När det var stängt visade Yan och hans kompis var vi skulle ta vägen. Vi har haft askul!





Ett försök till ett foto på oss alla fyra, halvbra.

Att hänga med locals!

Så vi tog oss till den långa vita Cenang Beach. Jag kan inte hjälpa att tänka på vad jag gjorde här förra året. Det känns så avlägset. Jag var här med Malin, vi hängde med massa sköna folk på stranden, på Babylon, varje kväll.
Men på nått sätt är jag inte sugen på det nu, det känns som jag inte vill göra samma grej igen liksom.

I like the saying, "Same same, but different!"

Vi gick hem från stranden och jag tänkte hålla mig vaken istället för att powenapa, jo tjena. Vi vaknade klockan tio.

Gick en långpromenad och gick till slut ner till stranden.



Planen var att möta Morgan och hans vänner, MEN. En malay (?) kom fram till oss när vi kom ner till stranden och sa "Hello, can I sing a song for you? Wait, I'll just go and get my guitarr"











Ja, vi fastnade där ett bra tag. Dom satt och sjöng och spelade gitarr och bjöd på cola och vi kollade på stjärnorna och kunde inte riktigt slita oss. Fan, vi får träffa Morgan och dom imorn istället.

This is why I never do promises. Jag hatar att bestämma saker som inte händer. Ta det som det kommer är det bästa! Och, att hänga med locals kan vara det bästa som finns oxå!

Tack för ikväll Ayui och Akmal och vad alla nu hette!

Annie har fått huvudvärksattack och somnat. FYI så har vi ingen lampa inne på vår toalett. Allt därinne sker i mörker. Halvjobbigt. Men vi betalar 46 kr var natten, så vi får leva med det.


Langkawi, Malaysia.

FINALLY!! Vi tog oss till ett annat land! Det ni!
Efter att Annie hade hoppat runt i rummet och låtsats som att hon orkade göra situps, konstigt att tjejen helt plötsligt har energi, första kvällen på två veckor när vi är där det inte är party, så var det dags att få en sömntimme eller två.

Minibussen kom och hämtade oss klockan sju och vi trodde att vi skulle åka till piren och ta en buss.
Typ fem och en halv timme senare kom vi till rätt pir, och chauffören pekade på mig och sa.
"You no sleep last night, hahha!"
Ja, jag var trött.

Vi hann med en tidigare färja, åkte bil med en låtsastaxikille till Cenang Beach och checkade in på Rainbow Lodge.

Vi lyxade till det med AC första natten men har nu bytt till ett fan-room.

Det är dags att gå och kolla in stranden!



Bild från tattoostället vi hängde på på PhiPhi, det var vårt andra hem där.

Svensk eller finsk, eller både och? Vem är vad?

Här är vi, Emelie Pajamäki och Annie Holmström.

Tänkte bara berätta för er, så ni slipper fråga, som alla andra förvirrade själar vi möter.
Det börjar oftast med att nån frågar vart vi kommer ifrån.

Och jag är oftast snabbast på att svara.
Sverige.... Eeeh, och hon är från Finland. Det glömmer jag typ hela tiden bort.
För vanliga dödliga svenskar, och folk från andra länder oxå för den delen är nästa fråga.
Men va, kan du svenska? Du bor i Sverige eller? Vi måste förklara att det finns nått som heter finlandsvensk.
Och sen kommer nästa fråga.
Men vadå, hur känner ni varann då?
Förklaringen om att jag för två år sen jobbade i Finland där Annie bor går per automatik.

Sen är det inte mer med det. Men för det mesta, när man har klarat av snacket
hur länge reser ni, hur länge ska ni vara kvar här, vart bor ni hemma och allt det där, så kommer nästa amazement.

Men OJ har du piercingar i ARMEN?! Min kära vän Annie, har tre piercingar i armen som ser ut såhär.



Om man lär känna människorna mer än såhär så ska man byta facebook. Och då kommer nästa förvirring.
Men vadå, är du finsk? Och varför heter Annie Holmström? Säger dom till mig.
Jahaa, det var därför du var i Finland och jobbade!

Jani. Det kan inte vara lätt att förstå. Och om vi sen råkar säga att vi har räknat ut att vi träffades på sin höjd fem gånger innan vi möttes i Malaysia för att umgås dygnet runt i över en månad blir det inte bättre. Hur tänkte vi då liksom?
Men vi har kul ändå! Jag är glad att Annie är här!

(Bortsett från att Annie börjar bli måttligt trött på att förklara hur hennes piercing är gjord, om det gjorde ont, vad det kostar, hur man tar bort det och så vidare. Jag har lärt mig alla svar och hjälper till när hon inte orkar.)




Sovdags? Om 5 timmar och 40 minuter ska vi vara i receptionen.

Bland PHkändisar och Bolibompa-kor.

Så nu har vi varit i nästan två veckor på PhiPhi. Har träffat massa nytt folk och senaste dagarna har vi hängt med ett gäng tjejer från Gotland. Mycket trevligt, men tråkigt att vi inte fick mer tid tillsammans.

Fy vad vi har diskuterat fram och tillbaka om vart vi ska åka. Svårt har det varit men till slut kom vi fram till att vi måste göra en VISArun (åka ut ur landet för att få ett visum till) och det billigaste är att åka båt till Langkawi, Malaysia.

So, I'm going back. Träffade en kille nu på PhiPhi som jag träffade där förra året oxå. Han är från Huddinge och åkte med sina två kompisar till Langkawi idag, så han skulle försöka boka ett rum till oss på samma ställe som dom bor på så vi kan umgås där oxå. Skitbra!

Så, sista kvällen på PhiPhi spenderades med gotländskorna och i tattooshopen som vanligt. Jag och Kim spelade fyra i rad i typ två timmar i sträck, tills vi inte orkade hålla ögonen öppna. Sju på morgonen tyckte vi att det var dags att sova.

Idag gick båten till Krabi vid fyra, vi stannar här en natt för att bli hämtade här halv sju imorn bitti för en 8 timmars båtresa till det nya landet. Oj, det verkar nästan som vi är ute och reser nu!!

Sjukaste, jag träffade Johan från min klass i högstadiet igår. Han bara gick där på vägen, sjukt otippat.

Har hört att våren är på väg till Skandinavien!


Still in PhiPhi.

Ja vi tog oss visst inte härifrån, vi kom fram till att ingen av oss var speciellt sugna på Koh Phangang.
Så då verkar det ju bara onödigt? Varför åka dit bara för att man måste?

Det har varit dåligt väder här senaste dagarna. Det är mestadels mulet och regnar lite för mycket.

Vi har hängt med två svenska tjejer litegrann, i en tatueringsshop och spelat en himla massa fyra i rad. Jag vinner hela tiden, och idag var jag på stranden heela dagen med tre svenska killar.

Det är så mycket svenskar här så man blir ju mörkrädd. Men det är trevligt. Då har man mer människor att träffa hemma!! Det finns dock typ noll finnar. Annie är den enda. Skönt för henne att hon kan svenska!!

Kollar lite på flygbiljetter och sådär och har kommit fram till att det billigaste är att åka till KL.
Kanske dags snart? Elleer??



Koh Phi Phi Don.

Alltsa. It's good to be back! Sjukt att jag blir sugen pa att bara stanna har tills jag inte orkar med det langre.
Dansa pa stranden, saga hej till varannan manniska man ser, jag har traffat typ 15 pers fran forra aret som fortfarande ar kvar, eller som har kommit tillbaka igen. Men nya manniskor hela tiden oxa.
Vi far inget mer vettigt gjort an att traffa manniskor. Men enligt mig ar det fan ved vettigaste man kan gora!
Jag alskar det!
Folk pa restaurangerna kanner tillochmed igen mig, tattomanniskorna och dom som jobbar pa klubbarna.
Men var tid har pa PhiPhi verkar vara slut snart.
Sitter och kollar boende pa Koh Phangang. Det ar fullmoonparty pa torsdag.
Ar man i Thailand nar det ar fullmoon maste man ju aka dit.
Latare tjejer far man leta efter, vi orkar knappt ga till stranden. Det ar saa varmt!!
Konstigt att man kan kanna sig hemma sa langt hemifran.