Tidsfördriv

Förr i tiden kunde jag inte vara ensam i tio minuter. Nu gillar jag för mycket att i min ensamhet få tiden att gå!

Nu har Martina åkt till Sverige på semester. Jag har mitt rum för mig själv i två och en halv vecka! Wooh!


Utgång och en regnig söndag.

I lördags slutade jag halv tio. Men det gjorde inget. Var hemma hos Rebecca, gick ut med henne och hennes kompisar, gick tillbaka hem till henne, då kom IKEAgänget dit och jag kom inte hem förrän 6 på morgonen!!
Jag kommer inte ihåg när jag kom hem så sent sist! Men jag hade faktiskt kul!
Sov typ fyra timmar sen var det dags för en händelserik söndag. 
Långpromenad, hälsade på i vår gamla lägenhet som de håller på att flytta ut ur. 
Svenska godisbutiken och Subwaylunch. 
Vi kollade på film, jag gick på en promenad med Adam, sen mötte jag Martina och Oscar och vi följde med honom hem till hans kompisar där jag spelade lite backgammon och sen åkte vi hem till Matilda och blev bjudna på kladdkaka. Det har varit en jättebra söndag! Och det har varit jättevarmt trots regnet! 
 
 
Seriöst?! Det ramlade ut en chokladsåstub på min LILLTÅ när jag var hemma. Blåmärket blir större och större och vandrar runt på min fot. Ska det aldrig gå över? 
 

Men ett nytt jobb!

Inloggningsuppgifter, uppläring, eget kort, nya arbetskläder. Ja, snart ska jag nog vara en i gänget där oxå!

Det var inte ens läskigt eftersom Rebecca är chef där och jag är ju så van vid att jobba med henne!

Så XXL sport är mitt nya extrajobb. Det blir säkert bra.

Strax kommer Martina hem och vi ska hitta på nåt. Det är ju fredag! Jag har städat och hängt med Oskar som har varit ute på äventyr inatt. Helt mörbultad kille!


Vill aldrig att det ska sluta vara sommar!

Igår var jag i parken för mig själv i typ två timmar, när jag kom hem kom Martina hem från Sverige. 
Jag gick och blev bjuden på middag av Adam som jag inte har träffat på typ två månader. 
Så skönt att se honom igen! Känns ju som att det var igår vi sågs! 
Efter det var det dags att jobba. Dagen kändes sjukt lång!
 
Idag jobbade jag för ovanlighetens skull dag. 10.30-18.30. Jag och Martina kunde käka lunch tillsammans! 
När jag slutade mötte jag Yolanda i stan, vi köpte pizza och gick till parken med Martina. 
Senare, när det hade hunnit bli lite kyligt joinade Rebecca, men då hängde vi hemma hos oss. 
 
Allt är bara nice liksom! 
 
Här är en massa bilder från i Söndags som jag har försökt ladda upp flera gånger. 
 
 

Grillning och solbränna.

Sommar. Sol. 30 grader. Vänner. Strand. Typ 23 grader i vattnet. Engångsgrillar. Jordgubbar. Mys!

Kanske en kvart med bussen hemifrån mig finns det tydligen en nice strand! Vi var som mest 20 pers från jobbet som var där och chokladen. Jag var där från halv tolv till åtta på kvällen! Inte ett enda moln på himlen på hela dagen!

Vi ville inte riktigt åka hem när vi tog bussen mot stan så 8 av oss tog en mcflurry och en promenad på byn.

Kan ha varit den bästa söndagen jag nånsin har haft här i Oslo. Det var 25 grader ute fortfarande klockan 12 inatt! Underbart!!


Reality.

Så. Jag är tillbaka i Oslove som dom brukar kalla det. Det är ju hemma. Jag har numera en säng. Ska jag vara ärlig så tror jag att soffan var skönare att sova i!

Det är omänskligt varmt på jobbet ska ni veta! Alla jobbar i slow motion! Jag har fått många mindre kul kommentarer de senaste dagarna. "Emelie vad har hänt? Du brukade vara så glad."
Har nåt hänt på semestern? Har jag fått sån distans till stället så jag inte är där på riktigt? Kollar på klockan hela tiden och vill bara att tiden ska gå. Det är inte som vanligt på jobbet. Inga jag brukar ha kul med är där längre, folk har sagt upp sig och en del har redan slutat.

Men, jag har ju kommit fram till att jag för min plånboks skull borde stanna här till jul. Vem kommer ge mig ett jobb i Sverige från september till december? Det kommer ju inte ske. Här har jag jobb. Tillåme två jobb faktiskt! Jag var på XXL Sport på intervju och blev erbjuden deltid där. Alltså lämna två jobb och ett billigt boende i Oslo för nåt som jag inte vet vad det är känns för osäkert.

Så det blir nog inte Stockholm än på nån månad. Men det är ju tydligen bra att längta?



mitt sällskap på tåget till oslo.


En massa avsked och en rättegång.

Mina tre dagar hemma kunde nog inte varit bättre! Lärt känna Felles pojkvän en smula, Linnéa och Luca på besök, grillkväll hemma hos mig, bio, vackert väder och en cider på mosebacke.

Men. Det var förmodligen sista gången jag träffa Felle innan vi åker dit i december. Sam likaså, men det var kul att hinna träffa honom en gång till! Kändes lite lite med en timme i London.
Linnéa och Luca ska flytta till Australien, så det var sista gången jag såg dom på ett tag oxå. Sorgligt med hejdå's.

Och så anledningen till att jag skulle komma hem då. Jag skulle ju vara vittne i en rättegång. Det var ju inget farligt det gällde så det var intressant att se hur det går till. Även om det var lite obehagligt.
Jag är i alla fall lite glad att det blev som det blev!

Nu är jag på väg till Oslo utan att veta när jag kommer tillbaka. Men om jag känner mig själv kommer det inte dröja alltför länge.












Reunions kan vara en av mina favoritstdysselsättningar!

Fem timmar på jobbet kändes rätt länge men det gick att ta sig igenom! När jag kom hem hade frugan lagat lasange till middag och vi snackade massa med Oscar, vår nye lägenhetskamrat och sen fixade vi oss för utgång.

Vi gick till Lawo, som är en uteservering på torget som bara är öppet på sommaren. Myspys! Alla kom dit och jag kom hem typ kl 3. Dåå bestämde jag mig för att jag skulle ta tåget från Oslo 07.32.

Två och en halv timmes sömn, och ett par timmar halvsömn på tåget, sen kom Felle och hämtade mig och vi har bara myst hela dagen!








Ett Oslobesök.

Så kul att träffa kompisar igen! Jag, Martina och Rebecca var ute och drack vin på torsdagskvällen direkt när jag kom hit. Det är underbar värme här! Känns som utomlands! 
Vi hade mycket att prata om, har ju inte setts på nästan 6 veckor!
 
Så var jag oxå tillbaka på jobbet. Det var som vanligt, jag tyckte det var helt ok tills jag hade vart där i typ tre och en halv timme, då blev det rätt långtråkigt. Bra tecken?
Jag tror inte det. 
 
På ett sätt känns det dumt att jag måste åka till Stockholm imorn igen. Jag hinner aldrig slappna av. 
Men det blir tre roliga dagar! Det har jag bestämt! 
 
Jag vill inte ens tänka på hur jag kommer må på torsdag morgon när jag ska åka hit igen. 
Fan fan fan. Hade jag inte lärt mig att leva i nuet? Tänker bara på hur allt ska bli hela tiden. 
Skärpning! Och nu ska jag till jobbet igen. 
Lördag på IKEA Furuset, woho! 

Borta bra men hemma bäst?

Alltså jag har aldrig förstått det där ordspråket, men jag kanske börjar inse vad det betyder nu?
Jag har alltid tänkt att vadå, varför måste man alltid spendera tid med familjen, man vet ju att de alltid finns där?
Men fy vad skönt det är att komma hem!
Nu när jag inser att familjen och vårat (kråk?)slott i Tullinge är faktiskt är min enda fasta punkt i tillvaron.
 
De tre veckorna i Oxford har varit sjukt turbulenta och hemska och ändå bra liksom. Jag gillar ju jobbet, gillar att det alltid är fullt upp och att man har mycket ansvar, hade varit ännu bättre om man tjänade lite pengar på det och att allt gick lite smidigare. Men nu är det som det är och jag är en hel del erfarenheter rikare. 
Jag har suttit på akuten en hel natt, varit på polisstationen för identifiering av brottsling, lärt mig att hantera panikångest-attacker, lärt mig trick för att stoppa näsblod, lärt mig en ny EF-dance, fått nya vänner, lärt mig att dricka öl, träffat min host-mum som jag hoppas kunna hålla lite kontakt med, insett att jag behöver bo nånstans där det finns vatten, insett att jag gillar London men inte vill bo där. Listan kan göras lång. Det är utvecklande, intressant och sjukt exhausting att vara Courseleader på en språkresa. 
 
Nått jag skulle behöva lära mig är att bli kompis med mina chefer, det verkar alltid som de har nått emot mig. Jag måste nog sjävlanalysera lite och försöka komma fram till vad jag gör för fel. Har min chef i Norge rätt kanske? Är jag respektlös? Det är oklart, jag vill inte tro det. 
 
Nu sitter jag här på ruta ett igen. Egentligen inte riktigt än, jag har vett att börja tänka på det i tid den här gången. Eller är det vettigt egentligen? Är det inte bättre att leva i nuet tills man verkligen är tvungen att ta ett beslut om vart man ska härnäst? 
 
Himlans vad jag har börjat tänka mycket på äldre dar.

Jul. 05, 2013

Åh jag trivs så bra när mitt liv är såhär! Jag älskar när jag går runt och kommer på mig själv med att tänka "Shit vad nice. Vad jag gillar det här"

Boken jag köpte igår på nån känd bokaffär som heter Blackwells heter 1000 ultimate sights. Och jag har kommit fram till att jag behöver en kamera. Jag ser foton överallt!

Jag gillar oxå en himla massa att dricka en cider med alla ledare efter en lång dag på jobbet.

Ikväll hade vi fotboll, volleyboll och brännboll i en park, med närmare 300 elever. Det var kul!







Oxford City.

Jag har insett att det är första gången jag är i en stad där det inte finns hav. En längre tid då alltså. Och det jag kommit fram till är att jag behöver lite natur.

Det är lite konstigt, men det är nog därför jag inte känner mig så hemma i Oxford. Tyvärr. Det är inte som att jag vantrivs. Jag trivs rätt bra. Fram till att jag börjar tänka igen. Det är så sjuukt svårt att leva i nuet!

Norge, Oslo, Stockholm, IKEA, hemma, lägenhet, resa, HJÄLP! Men det är ju som vanligt. Konstigt att man inte lär sig.

För övrigt är det inte alls så kul den här sista veckan. Jag har fått sjukt mycket mer kramar den här veckan än förut. Lite fler ledsna ungdomar, men det går ändå att leva med det.

Har ingen koll på de 40 nya barnen i min grupp och jag och kontoret är inte bästisar. Men det har kommit en svensk tjej som är till för att hjälpa oss med problem, så jag har kunnat lägga lite av problemen med henne, det är ganska skönt.

Som sagt. Det börjar känmas lite jobbigt att vi ska hem på måndag. För då måste jag börja ta beslut.








Sämsta dagen hittills!

I söndags var det fint väder, vi var på guidad tur på slottet och kollade in skolan där de spela in harry potter. På kvällen hade vi farewell disco för de två grupperna som skulle hem. De slutade typ aldrig gråta!

Men. Det var igår som var det värsta. Eftersom hälften av de som kom samtidigt som oss har åkt hem skulle de ändra om i grupperna. Istället för att sätta ihop två redan existerande grupper med 19 pers i varje med varann, blandade de ihop alla. Så de får inte vara med sina kompisar, och jag har 30 nya namn att lära mig. Det blev kaos, gråt och skrik samtidigt som folk spydde och blev sjuka på andra håll.

Samtidigt som det här händer får vi ett tomt aktivitets schema och blir tillsagda att underhålla barnen en vecka.

Häromdan älskade jag det här jobbet.