Att vanta.

Kan ju vara det varsta som finns. Jag har legat i det har rummet i tre timmar och vantat pa Luca och Linnea nu. Pa att de ska komma tillbaka med en bil sa vi kan aka och halsa pa Tom. 
Jag har en klocka pa datorn som ar installd pa aussietid, ingen mobil och ingen klocka.
Jag vet inte vad som hander med dom, for dom kan inte hora av sig. Men UncleJoe har akte nyss och skulle hamta dom, for det var problem med bilen, vilket inte forvanar mig eftersom allt gar fel denna resa.
Sa nu har hela dagen gatt at till ingenting. Hoppas bara att vi kommer ivag och kan traffa Matt och Tom ikvall i alla fall.

Jag kom att tanka pa en sak som fick mig att skratta mer an pa lange. Det var haromdan nar vi precis kom hit till York med bussen och satt i AuntieJulies bil och pratade. De borjade prata om nan farbror som var jattelang. Sa sa dem mattet i feet. Vilket vi inte vet sa mycket om. Men han var i alla fall jaaattelang.
Sa ska faster borja forsoka rakna ut hur langt det ar i meter for att vara snall.
*He is really tall... Let's see... Yea I think it's about 18 metres*
Och jag holl pa att skratta ihjal mig efter en stund, jag kunde inte halla mig. Vi sa, nej, det kan inte vara ratt, det maste vara typ 2 meter for det ar jattelangt.
Da sager Luca's kusin som ar typ 1.50 lang. *Han maste i alla fall vara runt tre meter lang, for jag ar 1.80*
Sa mamma och dotter kom fram till att deras slakting maste vara minst tre meter lang.

Och jag forsokte skratta sa tyst som mojligt i baksatet. Tank vad fel det blir nar man har oika matt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback