Tung stämning i Stockholm.

När jag var på väg hem från Uppsala pågick en manifestation på Sergels torg. För kärlek, mot terror. Jag kände att jag inte bara kunde åka förbi. Så jag hoppade av på centralen och gick dit. SÅ mycket människor och så otroligt lugn stämning. Ingen hade bråttom, alla gick lugnt och stilla. Det stod polisbilar utplacerade lite överallt och de var överösta av blommor för att folket hyllar hur snabbt poliserna var på plats i fredags och vilket bra jobb de gjorde i kaoset Det var fint att se, märkligt att vara där ensam dock. 


Den här bilden är ingenting jag vill ska bli normalt i Stockholm, det ska inte behövas! 



I måndags blev det jobb för min del, i tolv timmar. Glömde glasögonen hemma. Det var en utmaning. 


På jobbet fick jag reda på att sonen till en av mina kollegor är en av de som skadades i fredags, han bröt något när han i panik hoppade undan från lastbilen. Då blev allt ännu närmare och det blev jobbigt igen. Han är 14 år och hans kompis ligger fortfarande på sjukhus. Han vaknade i söndags. En av de fyra som dog var en 11årig flicka, hon gick i samma skola som killarna. 

Att jag blev så påverkad av det här. Det blev så påtagligt när man var här i stan när det hände. Man känner det hela tiden på hela stämningen. Usch. Det räcker nu. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback