Orolig.

Jag tror att det är lite min barnmorskas fel, lite isoleringen fel och lite att jag är så himla mottaglig för skräckhistorier just nu.

Men när jag plötsligt mått bättre har jag varit orolig över att rörelserna i magen inte känts som tidigare och när jag inte kunde släppa det på två dygn åkte jag till slut till förlossningen igår för att få göra ett CTG för att kolla att allt såg bra ut. Det gjorde det såklart och jag hoppas att jag kan slappna av i det nu.

Det är så jobbigt att hjärnan håller på såhär. Jag förstår att jag inte behöver oroa mig och jag vet ju typ vad det är som gör att jag blir orolig men det går tydligen inte att bortse ifrån. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback